mysdag/myskväll- bara sitta hemma en hel dag eller en hel kväll, med sin pojkvän (fast antar att min pojkvän (brisse<3) är pojkvännen man har de mest mysigt med) o massa godis, de är redigt mys och jag älskar det! Eller filmkväll med sina finaste tjejer. u-n-d-e-r-b-a-r-t. På senaste tiden har jag börjat tycka mycket mer om hemma-kvällar än att va ute o festa, tro de eller ej! Innan var jag galnare (roligare?nee) o va på fest njaa typ varje helg iaf, men nu blir de mer sällan. Visst ibland kan de va kul, men fest är överskattat o mys är underskattat. Har börjat fatta lite mer nu :) kanske mognat då me? 

 Pensionärer- Lätt gulligaste människorna! Har ju jobbat två veckor på ett ålderdoms hem (har en vecka kvar) och jag trivs verkligen :) alla e jätte gulliga, visst ibland kan de tjura till sig lite men inte mer än hos en yngre person ;) Skulle t.ex aldrig kunna tänka mig att jobba på ett kontor och bara handskas med massa tråkiga papper, nee jag vill jobba med människor. Men eftersom jag själv är väldigt lugn människa så skulle barn vara för mkt för mig, men då är ju gamla tanter&gubbar helt perfekt!! Dom orkar ungefär lika mycket som jag gör, helt perfekt :)

har ju även en alldeles egen liten pensionär (min gammel-gammel-moster) Datta som är 100år! :) ääälskar henne, sötaste tanten! 


 Vänner som aldrig sviker- ett väldigt stort + till de vänner som stannat kvar efter misstag man gjort. De vänner som fattar att när man gör misstag så lär man sig av de och gör oftast inte om de, och man måste även förstå att gör man ett misstag så kan man inte alltid rå för de, man kan göra fel, gå fel vägar, just för att man inte riktigt vet, man kanske inte alls mår bra? Jag va själv me om de förra året och jag vet hur de är. Jag skulle inte klara mig utan mina vänner, de vet jag. Men de som verkligen alltid funnits där för mig är Isabell och Lisa! Är mkt tacksam för att jag har dom vid min sida. (L)




 Bråk- att bråka e nog de mest onödigaste som finns, de gör ingen glad och de gör ingen nytta alls. Visst klart man kan tycka illa om en person..? men och, låt den personen vara. För varför..? känner man att man själv blir bättre av att kalla ngn dum? blir man själv snyggare för att kalla ngn ful? blir man smalare av att kalla ngn tjock? nej. mår man bättre av att trycka ner ngn annan? nej de gör man verkligen inte. Skit i de som inte betyder ngt för en och ist ägna tid o de man bryr sig om, bra tanke de där! Och att bråka med en vän eller "före detta" vän, e väl hlr inte nödvändigt? ist för att skiljas ovänner så skills som "ickevänner" de är bra ord tkr jag, ickevänner. Mkt bättre än ovänner :) man e lixom inte så att man bråkar men hlr inte pratar, mer än lite småprat hit o dit. En före detta vän har man ju trots allt älskat en gång i tiden, och gör antagligen fortf. så lika bra att skiljas som ickevänner.

 Negativa saker- Som t.ex den här ogilla-saken. Hur negativt e inte de att babbla om? Blir mkt gladare av att gilla saker som fan, haha =D drf va de allt för idag som jag ogillade. Kmr tbx en annan dag när jag e förbannad över ngt ;)